Här kommer några skojsiga klockslag som dominerat det senaste dygnet:

-  Igår vid 15-tiden ringde sambon( och sa att han nog inte skulle hinna hem till Jönköping.) Han hade kört( lastbil!) från Norge, var någonstans vid Uddevalla när bilen gådde sönder.

- 18.15 dök bärgaren upp.Han fick snällt sitta å vänta.

- Runt 20.00 var väl bilen till slut i verkstaden.Sen skulle det skruvas o grejas..

- 00.15 kunde han nanna kudde.

- 04.00 ringde klockan.

Det verkar vara skitskoj det där med att köra lastbil ;.

Själv somnade jag vid 00.30 efter en ansträngande afton framför tv:n.

Jag ska sluta gnälla jag.// N

Jaha ja, så har jag försökt ta tag i min framtid en sväng igen.

Ringde till psykiatriska mottagningen för att ev boka en läkartid. Min läkare, som vid senaste besöket garanterade mig att en kallelse skulle komma runt årsskiftet, hade tydligen annat att göra för det fanns ingen sådan anteckning. Så personen jag pratade med trodde att tidigast, hon kunde ju absolut inte lova något, men i slutet av februari fanns det kanske tider igen.

Suck.

Jag berättade att vi, om allt går som det ska med lägenhetsförsäljningen, förhoppningsvis flyttar till Mullsjö i slutet av feb./början av mars.

"Oj då...jaha då skriver jag det här, då får du ju gå där då" svarade sköterskan i luren.

"Men även om vi bor i där ( Mullsjö kommun tillhör Jönköpings län), så hör vi ju till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping ändå, det beslutades ju så vid någon omröstning vill jag minnas?" sa jag

"Ja, nä..inte den psykiatriska mottagningen, för där har dom ju psyk. teamet, dom är jättebra därute."

 "Jaha. Men då vore det väl ändå bra om jag träffade S. (läkaren jag träffade senaste gången) för att  få ett avslut?" undrade jag inte alls otrevligt.

" Ja, men jag gjorde ju en anteckning här. Så får ju S. boka in en tid med dig så fort han hinner" blev det något snärtiga svaret.

Jaha. Tack då

Så då skulle man byta mottagning för tredje gången på 5 år. Byta läkare ..ja, maj gad!!! Hur många såna figurer har jag träffat under dessa fem år...7 kanske 8 olika farbröder som ögnat igenom och sedan fyllt på min journal.

Visst, jag klarar det.

Men jag tänker på de stackare som inte orkar eller kan tänka sig att återigen byta och bryta. Förtroende och trygghet är ju ganska viktiga ingredienser för att få livet att fungera för normala människor, och har man sedan ett psykiskt problem att hantera så betyder sådana saker ÄNNU mer.

Kanske inte så märkligt att många går över gränsen, åt ena eller andra hållet.

 I dag är en bra dag i min psyk-läge-kalender. Har iofs inte sovit ordentligt på 4 nätter, är sketatrött, irriterad och fumlig. Men det är ändå en bra dag. Igår hade jag ångest hela dagen, med skakningar, jobbigt med andning, tryck över bröstkorgen  och en miljard hjärtslag i minuten. Då mådde jag lite halvkasst.

Tur att man inte är "sjuk". Då hade det ju efter dagens sjukvårskontakt känts jäla jobbigt...;) //N

Jag tycker inte jag hinner något! Ändå har jag ju mer tid än dom flesta eftersom jag "bara" är sjukskriven. För när man är sjukskriven är man ju "ledig". Då bör man ju hinna  mycket mer än alla stackars heltidsarbetande föräldrar. MINST lika mycket i alla fall.

Sjukskrivningen (- i väntan på neuropsyk.utredn.*) är ju inte självvald kanske man ska tillägga. Inget jag gör för att det är så jäla bekvämt och roligt. Det finns ju en orsak bakom. Bla sömnsvårigheter(= biverkning av medicin)sen 7 år tillbaka(=jäla trött JÄMT och alltid!!!).Till detta;

depression, panikångest, vanlig gammal hederlig ångest och stora problem med stresshantering. Å lite annat smått å gott.

Ok. Så vad göra?

Sjukvårdens recept har ju varit medicin, som funkar hyfsat, samt sjukskrivning.

Mer då?

Terapi. Vid 6-7 tillfällen, där varje samtal började med en genomgång  av tidigare samtal. Dessutom hölls dessa "terapisamtal" med en totalt ointresserad terapeut som viftade bort allt med att "du har ju med 95% säkerhet ADHD, och då är ju det och det TYPISKT för sådana som dig..."

Tackar.

Så ett antal läkare och terapeut har ju alla varit rörande överens om att det inte är någon idé att hitta någon form av sysselsättning innan jag fått min diagnos.

Nu blidde det ju ingen diagnos då rå. Jag har inte ADHD.

Så jag ser med spänning fram emot nästa läkarbesök. Vad ska vi hitta på nu då?! För normal är jag ju ICKE! Den kriterielistan är väl den enda man inte får alla rätt på...

Nämnde jag hur länge jag fick vänta på den neuropsykiatriska utredningen ?

 3 år.

Under dessa 3 år: nada, zipp, NOLL hjälp som jag gång efter annan efterfrågat.

Som t ex:

Kontinuerlig samtalsterapi!? "Nä men, de e ju KÖ till terapi sörru, svårt att få plats där."

 NÅGONTING!!? "Äe, de e bättre vi avvaktar vet du."

Så nu sitter man här i väntan på...Godot?

//N

*Neuropsykiatrisk utredning.

En psykiater, en psykolog och en arbetsterapeut har genom olika sorters tester, samtal och frågeformulär sammanställt ...mig. Tjocka luntan, släng dig i väggen;-.