Äntligen lagom hård rock med tanke bakom texten...me like!!

Jag är kär! Ja, lite småtänd i alla fall...;)

Ses!//N

Myles ... bejb!!

Utanför fönstret har blåsten stillat sig något. Stora, tunga snöflingor yr och får faktiskt ligga kvar,utan att direkt smälta bort som brukar vara standard. Blir det kanske så pass att vi kan gå ut och bygga en gubbe, häst eller kanske en snö-lykta innan hopp i lopp?? Jag vet en som hoppas.

Och här inne i värmen då?

Suck....Ohhhh... Flyttkartonger så långt ögat når.

Nä, inte riktigt. Men lite har jag packat.

Nu börjar det kännas lite pirrigt att vi ska flytta. Känslorna inför denna flytt har varit många och ständigt pendlande.

Först LYCKA! Vi har hittat huset!!!

Men shit, lägenheten måste ju säljas...FORT.

Röja upp NU, sen visningar...piiiu...

Till slut gick det ju bra med alltihop.

Men sen  blev känslan bitterljuv...härligt med hus!

Men SÅÅÅÅ bekvämt att bo mitt i centrala Jönköping, nära till allt...

Nu är jag snart tillbaka på lycka igen..tro ja:.

Att ha en tomt som dottern kan leka på, lekstuga OCH egen sandlåda. Vi kan äntligen skaffa hund... Jo, det känns faktiskt ganska härligt.

 Och huset är så fint! Härliga trägolv, vitlaserade tak. Ljust och fräscht!

Gott om utrymmen, ÄNTLIGEN ett stort  skrivbord till allt mitt material, kanske t o m ett eget "pyssel-rum"?

På lördag är det dags.

// N

Innan jag börjar ”skriva av mig” så ska jag klargöra en liten sak:

Jag och min familj bor i Jönköping.

Vi flyttar i slutet av februari.

Till Mullsjö.

En trevlig liten kommun ca 3 mil norr om Jönköping.

Mullsjö är som sagt en egen kommun, men tillhör Jönköpings län.

Nu ska jag skriva av mig…Det blir delvis upprepningar av tidigare inlägg men skit samma...

För en tid sedan kontaktade jag psykiatriska mott. på länssjukhuset Ryhov i Jönköping för att beställa en ny tid hos min läkare/psykdoktor. Jag hade då förgäves väntat på en kallelse som utlovats runt årsskiftet.

Då fick jag veta att eftersom vi flyttar så ska jag fortsättningsvis inte träffa den läkaren, utan söka mig till ”teamet i Mullsjö”. Min läkare tyckte att det var onödigt att träffa mig eftersom ”han kanske skriver ut en medicin till mig, som jag ska stå på en månad och sen kanske den nya läkaren i Mullsjö skriver ut en annan medicin och då e det ju onödigt.”

! …

!!!!!!!!!!

OK!

Här har vi koll.

Först och främst, jag står på en medicin som fungerar utmärkt och det har den gjort i snart 7 år! Skulle jag byta nu helt plötsligt då eller?

Sen undrar jag vad för slags ”team” vi snackar om här.

Var i Mullsjö finns dem då?

Något telefonnummer kanske?

Av vilken anledning ska jag börja gå där?

Så var det tydligen bara, hej då hej då!

Vad fan göra NU då?

Inte för att jag kommer att sakna ”vården” på Ryhov direkt. Den hjälp jag fått de senaste 5 åren är att träffa en (ja egentligen flera olika, fastän en i taget) ointresserad läkare ungefär en gång varannan, var 3:e månad. Dom har hela tiden viftat bort allt med att ”ja men det är typiskt sådana som har ADHD sörru. Vi avvaktar med åtgärder tills du fått svar från den neuropsykiatriska utredningen."

Det tog ju 3 år att vänta på den utredningen, och under den tiden har jag…väntat.

Så fick vi svar på utredningen och jag fick bekräftat det jag sagt hela tiden.

Jag har inte ADHD, det är något annat, kan jag få hjälp NU då? Av en kurator eller  KBT*-terapeut kanske!??

Nej så då är ingen intresserad av att hjälpa mig längre, för nu blev det ju KOMPLICERAT eller va FAAN  är problemet?!!!?

Jaha, får väl söka mig till ”teamet” då då. Efter några felringningar och hänvisningar, ett antal trevliga små röstbrevlådor och diverse ”telefontid mellan blähä och blaha, återkom senare” så fick jag tag i en … ja någonting inom vården.

Jag förklarade EXAKT hur läget är, vad man sagt på Ryhov o s v. Och att min läkare inte hade någon tid att ge mig förrän slutet av mars.

Karlfan svarar att ”ja men då måste du kontakta PCV (Pyk.mott. Centrum Väster, Ryhov) och tala om att du vill byta och börja komma hit till oss och så måste du ha remiss från din läkare och tala om att dina journaler ska skickas hit."

! …

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

”-Jaha svarade jag, men psyk.mott hänvisade ju till er…” hur förvirrad e jag då?

”-Ja, men om du vill byta till oss så måste du ha en remiss” fortsätter han.

”-Jag bad ju inte om att få byta, dem sa att det var så. Att jag behövde remiss visste de inte om då när jag blev hänvisad till er eller?” svarar jag lite förundrad

”-Mmm, (har du någonsin varit i kontakt med psykolog vet vilket slags mmm jag menar, lite ”lilla-gumman-då-vad-du-är-illa-däran-jag-ska-försöka-förklara-för-dig” mmm) men du måste kontakta PCV och tala om att du vill byta till oss och få en remiss av läkaren.” Han ger sig inte en millimeter.

”-Jag kan tycka att det är märkligt att dem missat upplysa om en så pass viktig detalj.” Fattar han inte vad jag säger eller?!

”-Ja men om du vill komma till oss så behöver du kontakta PCV för en remiss från läkaren” blir svaret

 Nu börjar jag bli förbannad:

”-Jag hör och förstår vad du säger, jag är inte dum i huvudet på något vis. Jag tycker bara att det är konstigt att jag ska vara spindeln i nätet här. Dessutom kunde jag ju inte få någon läkartid innan flytten, så hur ska jag kunna få en remiss?” undrar jag

”-Du behöver inte träffa läkaren för en remiss. Det kan han skriva ändå och så får du be om att dina journaler ska skickas till oss.” säger han uttömmande.

Där gav jag upp.

”-Jaha. Då ringer jag PCV då och fixar en remiss. Vad händer sen då?” undrar jag trött

”-Då kallar vi dig sedan.”

”-Vill du ha min nya adress nu då?” undrar jag

”-Nej, den kommer sedan med remissen” blir slutorden i denna …ordväxling.

Jaha, vi får väl hoppas det.

Ajöken.

Tur att jag inte har några problem eller nåt`.

Då hade man ju aldrig pallat.

//N

*KBT, kognitiv beteendeterapi, är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som innebär att man arbetar med att förändra tankar, känslor och handlingsmönster som inte är välfungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande

Fy faen vad skönt det är at ha influensa!! Har varit sjuk sen annandagen å det har varit allt från täppt näsa till svimningsanfall med lite kräks.

Grejt!!

Jag menar det! Jag njuter i fulla drag av att kunna BEVISA att jag är sjuk PÅ RIKTIGT!!!!

Hur sjukt e de då?!

//N

Här kommer några skojsiga klockslag som dominerat det senaste dygnet:

-  Igår vid 15-tiden ringde sambon( och sa att han nog inte skulle hinna hem till Jönköping.) Han hade kört( lastbil!) från Norge, var någonstans vid Uddevalla när bilen gådde sönder.

- 18.15 dök bärgaren upp.Han fick snällt sitta å vänta.

- Runt 20.00 var väl bilen till slut i verkstaden.Sen skulle det skruvas o grejas..

- 00.15 kunde han nanna kudde.

- 04.00 ringde klockan.

Det verkar vara skitskoj det där med att köra lastbil ;.

Själv somnade jag vid 00.30 efter en ansträngande afton framför tv:n.

Jag ska sluta gnälla jag.// N

Jaha ja, så har jag försökt ta tag i min framtid en sväng igen.

Ringde till psykiatriska mottagningen för att ev boka en läkartid. Min läkare, som vid senaste besöket garanterade mig att en kallelse skulle komma runt årsskiftet, hade tydligen annat att göra för det fanns ingen sådan anteckning. Så personen jag pratade med trodde att tidigast, hon kunde ju absolut inte lova något, men i slutet av februari fanns det kanske tider igen.

Suck.

Jag berättade att vi, om allt går som det ska med lägenhetsförsäljningen, förhoppningsvis flyttar till Mullsjö i slutet av feb./början av mars.

"Oj då...jaha då skriver jag det här, då får du ju gå där då" svarade sköterskan i luren.

"Men även om vi bor i där ( Mullsjö kommun tillhör Jönköpings län), så hör vi ju till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping ändå, det beslutades ju så vid någon omröstning vill jag minnas?" sa jag

"Ja, nä..inte den psykiatriska mottagningen, för där har dom ju psyk. teamet, dom är jättebra därute."

 "Jaha. Men då vore det väl ändå bra om jag träffade S. (läkaren jag träffade senaste gången) för att  få ett avslut?" undrade jag inte alls otrevligt.

" Ja, men jag gjorde ju en anteckning här. Så får ju S. boka in en tid med dig så fort han hinner" blev det något snärtiga svaret.

Jaha. Tack då

Så då skulle man byta mottagning för tredje gången på 5 år. Byta läkare ..ja, maj gad!!! Hur många såna figurer har jag träffat under dessa fem år...7 kanske 8 olika farbröder som ögnat igenom och sedan fyllt på min journal.

Visst, jag klarar det.

Men jag tänker på de stackare som inte orkar eller kan tänka sig att återigen byta och bryta. Förtroende och trygghet är ju ganska viktiga ingredienser för att få livet att fungera för normala människor, och har man sedan ett psykiskt problem att hantera så betyder sådana saker ÄNNU mer.

Kanske inte så märkligt att många går över gränsen, åt ena eller andra hållet.

 I dag är en bra dag i min psyk-läge-kalender. Har iofs inte sovit ordentligt på 4 nätter, är sketatrött, irriterad och fumlig. Men det är ändå en bra dag. Igår hade jag ångest hela dagen, med skakningar, jobbigt med andning, tryck över bröstkorgen  och en miljard hjärtslag i minuten. Då mådde jag lite halvkasst.

Tur att man inte är "sjuk". Då hade det ju efter dagens sjukvårskontakt känts jäla jobbigt...;) //N

 

Jag tycker inte jag hinner något! Ändå har jag ju mer tid än dom flesta eftersom jag "bara" är sjukskriven. För när man är sjukskriven är man ju "ledig". Då bör man ju hinna  mycket mer än alla stackars heltidsarbetande föräldrar. MINST lika mycket i alla fall.

Sjukskrivningen (- i väntan på neuropsyk.utredn.*) är ju inte självvald kanske man ska tillägga. Inget jag gör för att det är så jäla bekvämt och roligt. Det finns ju en orsak bakom. Bla sömnsvårigheter(= biverkning av medicin)sen 7 år tillbaka(=jäla trött JÄMT och alltid!!!).Till detta;

depression, panikångest, vanlig gammal hederlig ångest och stora problem med stresshantering. Å lite annat smått å gott.

Ok. Så vad göra?

Sjukvårdens recept har ju varit medicin, som funkar hyfsat, samt sjukskrivning.

Mer då?

Terapi. Vid 6-7 tillfällen, där varje samtal började med en genomgång  av tidigare samtal. Dessutom hölls dessa "terapisamtal" med en totalt ointresserad terapeut som viftade bort allt med att "du har ju med 95% säkerhet ADHD, och då är ju det och det TYPISKT för sådana som dig..."

Tackar.

Så ett antal läkare och terapeut har ju alla varit rörande överens om att det inte är någon idé att hitta någon form av sysselsättning innan jag fått min diagnos.

Nu blidde det ju ingen diagnos då rå. Jag har inte ADHD.

Så jag ser med spänning fram emot nästa läkarbesök. Vad ska vi hitta på nu då?! För normal är jag ju ICKE! Den kriterielistan är väl den enda man inte får alla rätt på...

Nämnde jag hur länge jag fick vänta på den neuropsykiatriska utredningen ?

 3 år.

Under dessa 3 år: nada, zipp, NOLL hjälp som jag gång efter annan efterfrågat.

Som t ex:

Kontinuerlig samtalsterapi!? "Nä men, de e ju KÖ till terapi sörru, svårt att få plats där."

Praktikplats? "Nä,det är ju svårt vettu. Bättre att vänta tills du fått din diagnos"

 NÅGONTING!!? "Äe, de e bättre vi avvaktar vet du."

Så nu sitter man här i väntan på...Godot?

//N

*Neuropsykiatrisk utredning.

En psykiater, en psykolog och en arbetsterapeut har genom olika sorters tester, samtal och frågeformulär sammanställt ...mig. Tjocka luntan, släng dig i väggen;-.

Så har man varit i kyrkan och fått lite guds ord i sig så här lagom till första advent. Dotterns dagis skulle dit, och eftersom det fattades personal så erbjöd jag mig att följa med.

Inte för att jag ville till kyrkan. Tycker det är ..obekvämt. Men hjälper till gör jag ju gärna, och nu råkade det bli en tripp till körka.

När man som jag är en ovanlig besökare i guds hus, så lägger man märke till små saker som de mer vana besökarna gör per automatik. Som när man ska stå upp å sjunga. Iofs har jag aldrig någonsin varit med om att folk bara kan det utan att prällen visar när det är dags, men så har jag ju aldrig besökt en smålänsk kyrka tidigre heller;)

 Jag tycker om att sjunga och ibland går jag runt å trallar,men jag kan inte sjunga i kyrkan. Jag uppskattar verkligen de vackra toner som strömmar ur orgeln,men mitt röstregister är något lägre än de tonarter som psalmerna går i.

Dessutom skämdes dottern när jag försökte hänga med i Hosianna Davidsson. Dottern är 4 år. Och skäms för sin fromma moder. Huvva,hur ska det sluta?