Nu snackar vi familjeparkering= parkeringsplats med extra utrymme för att enklare kunna lasta i och ur ex barnvagn.                                           

Jag menar inte att fördöma alternativa familjebildningar, absolut inte. Alla som känner sig som en familjemedlem av något slag borde ju naturligtvis alltid få känna så. Men i just det här fallet kan jag tycka att man fokuserar lite onödigt mycket på själva ordet familj. Detta är ett känsligt ämne, visst. Man är ju naturligtvis en familj även om man är bara två personer med mops.

Men... det är faktiskt väldigt irriterande när folk bara på ren jävelskap a la "vi är minsann också en familj!!" (tvådörrars sportbilsmodell , nytvättad OCH vaxad!!) parkerar på just "familjeparkering". Skulle man nu som förälder påpeka att det kan finnas andra mer lämpade för den sista platsen kan motargumentet bli att” lämna ungen hemma då om den nu tar sån himla plats!”                                                                                                           

Lämpligheten  i att lämna små barn hemma och uträtta sina ärenden själv är … ja det behöver vi ju inte ens diskutera. (Och handlar man innan barnen hämtas på dagis så blir det ju ett jäla liv för det också, för då ska alla helt plötsligt prata om de stackars baaaarnen som måste vara på det hemska daaaaagiset så lääääänge, medan mamma eller pappa "roar" sig genom att stressad, hungrig och pissnödig köra kundvagn som Schumacher genom affären och glömma hälften som behövs för att kunna färdigställa kvällsmaten!)

Har du aldrig försökt få i eller ur barn i bilen samt spänna fast bälten då du måste vara halvakrobat, då kan min framställning av behovet av extra bredd mellan bilar  passera helt utan upplysningskraft. Har du aldrig sagt till ett barn tretusenfemhundra gånger att "smäll nu inte upp dörren när vi kommer fram till affären" å ungen likt förbenat smäller upp dörren innan du ens tryckt ner bromsen helt, ja då snackar vi inte riktigt samma språk. (näe; ALLA bilar har inte barnlås!!!!!!),

Syftet med dessa parkeringar på ex IKEA eller ICA är ju naturligtvis inte att håna alla barnlösa (alt. barnen är utflugna sen 20 år) och att tvinga dem att gå extra långt. Vad skönt det skulle vara om alla utan barn i bilen kunde sluta vara så väldigt egocentriska och bara lägga ner alla ”men-vi-har-OCKSÅ-rätt-att-stå-jättenära-ingången-till-affären” resonemang. Det är ju inte det som är grejen! Om ni istället vände på steken och tänkte att vi räddar ju faktiskt lacken på era DYRA bilar genom att ha gott om utrymme för våra barn.

Men vad vet jag, att få en fet jäla buckla i dörren eller lilla repan i nya lacken är kanske ok!? Det kanske bara skulle vara positivt att få ännu en legitim anledning att hata eller bli arg på eller osams med någon med ouppfostrade och för all del SNORIGA ungar.

Men visst, fortsätt tjafsa. Spänn för all del fast din undulat eller guldfisk i en lämplig anordning och hävda sen att ni behöver extra utrymme på parkeringen.

//K

Jag vet att jag, i likhet med många andra , oftare borde tala om att jag uppskattar saker som andra gör för mig.

Behandla andra som jag själv vill bli behandlad.

E skitdålig på det.

Skoja e jag däremot bra på. Sketbra.Ironi också.

Även om jag blivit lugnare på den fronten, mycket mer behärskad.

Vissa människor i min närhet kan dock trigga igång de mest undantryckta förmågor och sidor hos mig.(Nix, lider inte av multipel personlighet. Inte vad jag vet. Möjligen selektiv sådan, återkommer till detta på torsdag:))

Ta t ex  Oskar.(aka J.Lövgren) Jag kan ju inte låta bli att bitcha mot karlstackar´n. Han har ju iofs RIKTIGT bra självförtroende, så det är nog lugnt.

Men jag vill inte dryga mig..det bara blir så. Å så får jag dåligt samvete

Skulle kanske vara lättare att vara religiös? Då kan man ju bete sig hur f-n man vill, förlåtelse kommer ju ändå i slutänden.

Nåväl.

Här kommer ett försök till bikt.

Till Oskar vill jag säga tack för alla gånger du varit min stötta,

avgörande ögonblick, när du lyssnade fast örongångarna var helt utnötta

Du var trygghet,vänskap och klagomur.

Sällan,fast jag var dryg-bitchig, att du blev sur.

Jag är väl någonstans fortfarande en ironisk och halvdryg person

försöker, men lyckas inte alltid att ta nödvändig reson.

Snälla du förlåt mina ständiga elakheter, även om de är nog så intelligenta.

Kan trots ursäkt inte garantera att dom nu blir mindre frekventa;)

//K

Under hur lång tid kan ett försök pågå?

 I SAOL förklaras det så här:

1) motsv. FÖRSÖKA 2: handling (l. serie av handlingar) som ngn företager (med l. med hän­syn till ngt l. ngn) i syfte att se resultatet

På en skylt vid en viadukt står att läsa:

Kameraövervakning. Försök till vägtull.

Skylten har suttit där i åtminstone 5 år.

Jag gör ju här ett försök i att blogga. Vi får se hur det går. Jag tänker inte försöka på samma sätt i 5 år. Alltså upprepade försök är ju en sak. Men att bara filma ..trafik i över 5 år. Skumt.

Jag tycker att skylten är fel. Missvisande på ngt vis. Gillar inte det.

Ha de.// K

( Nu har jag fått en förklaring; man testar olika kameror vid viadukten. Kameror som ska användas vid vägtullar. Kameraövervakning alltså.

Detta är tydligen en helt SJÄLVKLAR sak för alla inhemska stadsbor. Jag är inte det. Alltså har dom bara uttryckt sig lite otydligt på skylten.

Gillar inte otydlig information.

Så det så. // K )

  Ibland kan man undra ifall barn verkligen hajjar de animerade filmer som vi föräldrar villigt placerar dem framför. Det kan vara ganska kluriga replikväxlingar och även ironiska inslag förekommer ju.
 Min 4-åriga dotter är för tillfället väldigt intresserad av filmen Björnbröder. Den ÄR kul. Speciellt två älgar som får sina svenska röster av Johan Wester och Anders Jansson.

Hon vill se filmen om och om igen. Den är lite läskig ibland med slagsmål mellan björn och människa, men sensmoralen är fin. Nåväl. Jag emottog en klockren filmreplik från dottern vid dagens lunchätande:

Dottern sätter i halsen.

"Drick lite vatten" säger jag.

Hon dricker lite.

Sen tittar hon på mig och utbrister:"Tack för din visdom!"

Om hon fattat filmen i sin helhet vet jag inte, men vissa saker har hon helt klart snappat upp...//k 
 Rutt och Tuck i Björnbröder