Jag vet att jag, i likhet med många andra , oftare borde tala om att jag uppskattar saker som andra gör för mig.

Behandla andra som jag själv vill bli behandlad.

E skitdålig på det.

Skoja e jag däremot bra på. Sketbra.Ironi också.

Även om jag blivit lugnare på den fronten, mycket mer behärskad.

Vissa människor i min närhet kan dock trigga igång de mest undantryckta förmågor och sidor hos mig.(Nix, lider inte av multipel personlighet. Inte vad jag vet. Möjligen selektiv sådan, återkommer till detta på torsdag:))

Ta t ex  Oskar.(aka J.Lövgren) Jag kan ju inte låta bli att bitcha mot karlstackar´n. Han har ju iofs RIKTIGT bra självförtroende, så det är nog lugnt.

Men jag vill inte dryga mig..det bara blir så. Å så får jag dåligt samvete

Skulle kanske vara lättare att vara religiös? Då kan man ju bete sig hur f-n man vill, förlåtelse kommer ju ändå i slutänden.

Nåväl.

Här kommer ett försök till bikt.

Till Oskar vill jag säga tack för alla gånger du varit min stötta,

avgörande ögonblick, när du lyssnade fast örongångarna var helt utnötta

Du var trygghet,vänskap och klagomur.

Sällan,fast jag var dryg-bitchig, att du blev sur.

Jag är väl någonstans fortfarande en ironisk och halvdryg person

försöker, men lyckas inte alltid att ta nödvändig reson.

Snälla du förlåt mina ständiga elakheter, även om de är nog så intelligenta.

Kan trots ursäkt inte garantera att dom nu blir mindre frekventa;)

//K