Så har man varit i kyrkan och fått lite guds ord i sig så här lagom till första advent. Dotterns dagis skulle dit, och eftersom det fattades personal så erbjöd jag mig att följa med.

Inte för att jag ville till kyrkan. Tycker det är ..obekvämt. Men hjälper till gör jag ju gärna, och nu råkade det bli en tripp till körka.

När man som jag är en ovanlig besökare i guds hus, så lägger man märke till små saker som de mer vana besökarna gör per automatik. Som när man ska stå upp å sjunga. Iofs har jag aldrig någonsin varit med om att folk bara kan det utan att prällen visar när det är dags, men så har jag ju aldrig besökt en smålänsk kyrka tidigre heller;)

 Jag tycker om att sjunga och ibland går jag runt å trallar,men jag kan inte sjunga i kyrkan. Jag uppskattar verkligen de vackra toner som strömmar ur orgeln,men mitt röstregister är något lägre än de tonarter som psalmerna går i.

Dessutom skämdes dottern när jag försökte hänga med i Hosianna Davidsson. Dottern är 4 år. Och skäms för sin fromma moder. Huvva,hur ska det sluta?